Markus Lantto
Jag gillar James Turell, Dennis Oppenheim, Richard Long, Rachel Whiteread, Anish Kapoor, Tapio Rautavaara, Malte Lindeman, Ali Farka Touré, Clas Ohlsonkatalogen, grushögar, regn mot plåttak, stora tunga fyrkantiga lådor som står på smala pinnar, tuvinsk strupsång, en kantstött ståbas, en flera timmar lång frukost. Nämnde jag Clas Ohlson? Folk frågar "jaha och vad gör du för slags konst?" Jag börjar skruva på mig och drar på några "jaa…" Då säger dom för att liksom förtydliga sig "ja, alltså: är du Målare, eller..?". Och på den frågan kan jag alltid svara ett tydligt nej.


«Utan titel» - Byggställning med halogenlampor på en myr i Kiruna, Sverige 2003, 5 x 5 x 8 m

«Jag kan hänföras av byggplatser. Pallar staplade på varandra och armeringsjärn. Min konstnärliga gärning skulle kunna bestå i att jag åker runt i landet, besöker fikarum, järnvägsstationer och vi-som-förstår-att-uppskatta-riktig-konst-klubbar och i en stor gul megafon förkunnar: Ni Måste Inte Försöka Förstå Konst Och Ni Behöver Fanimej Inte Ens Se Konst För Att Ändå Kunna Känna En Konstupplevelse! Och Hör Sen.

Det är så sorgligt, folk är så ängsliga. Tror att konst är någonting farligt. De undrar hur länge man bör stanna vid varje målning innan man får gå vidare till nästa. Andra blir arga och slår ifrån sig. Säger att det bara kostar skattebetalarna pengar och kräver att jag måste stå till svars för nån kille som en gång drog i nödbromsen på tåget som en konsthandling eller en annan som sprang omkring näck och bet folk i benen.
Men mamma har förstått det där verkar det som. -Man borde alltid ha med kameran i bilen, sa hon en gång. Och så beskrev hon en bild hon hade velat ta. Fru Karlsson hemma i byn var på väg över landsvägen till fru Kemi när hon kom farande i sin postbil. Karlssons kjol, röda damskor och asfalten bakom. Det var allt. En bild som uppenbarade sig bland miljarder andra.

Och hon kom på att man borde fotografera ett och samma dike under en lång tid för att se hur det förändras.

Till de ängsliga säger jag: -Våga tänk "det jag ser framför mig ger mig för ett kort ögonblick en känsla -eller känslan av en känsla- som aldrig skulle kunna fångas på något annat sätt än precis så här. Och det spelar ingen roll att det jag ser bara är en trave bildäck och en toppluva här i mitt eget garage."
Jag vill göra konst utan att måsta tänka att jag gör konst. Jag kan bli tvungen att lura mig själv. Ibland gör jag konst som påminner väldigt mycket om bruksföremål. I Umeå byggde jag en installation som var till för att lyssna på regnet i. När utställningen var över sålde jag den som lekstuga.

Det är ju så bra att vara konstnär. När jag snackar konst och visar bilder inför församlade människor brukar jag säga att jag har utbildat mig till konstnär för att ha nånting att falla tillbaka på. Och jag skojar egentligen inte.»

MARKUS LANTTO

Klikk for større

Mobil: (46) 706 75 2917
E-post: markuslantto(at)hotmail.com

Adresse: Markus Lantto, c/o LKV, Mellomveien 5, 7042 Trondheim

www.markuslantto.com (Åpnes i nytt vindu)